Svenska köttbullar och bio

20131115
Även om surfandet kanske inte blev helt som vi tänkt oss har vistelsen i Kuta bjudit på ett par andra upplevelser som helt klart fallit oss i smaken. Ett par av kvällarna när vi inte varit fullt lika hungriga som den första lyckades vi leta oss till ett av ställena som svenskarna tipsat oss om, Alleycats. Och trots att vi kollat upp adressen (Poppies Lane 2) så var det inte helt lätt att hitta, I alla fall sålänge vi fortsatte ignorera allt folket på gatan försökte säga till oss (vilket man till och från nästan måste göra i Kuta). När vi gått ett par gånger efter gatan utan att hitta något som ens liknade det vi letade efter började vi fråga oss fram och en av killarna som flertalet gånger försökt ropa åt oss förklarade aningen trött att det låg i en gränd alldeles intill. I efterhand insåg vi också att det nog var det han försökt säga till oss hela tiden, så med insikten att han bara på vårt utseende förstått vad vi letade efter steg våra förväntningar till nya höjder.

Direkt vi klev in fick vi också känslan av att detta var lite av ett svenskhak, med rätt mycket aussies också då förstås. Att det är just hit våra landsmän letar sig är kanske inte så konstigt ändå, vart annars i Asien hittar du en restaurang som själva hävdar att de är kända för sina "Swedish meatballs" eller "Köttbullar" som det faktiskt stod i den i övrigt helt engelskspråkiga menyn. Kanske är det även det faktum att detta troligen är Kutas billigaste bar som får folk att gå just hit, men i vårt fall var det inget snack om att det var just den svenska husmanskosten som lockade. Våra tallrikarna med fluffigt potatismos, köttbullar av den större modellen samt brunsås och riktig lingonsylt (!) blev i det närmaste renskrapade så snart att vi inte ens hann få en bild på skapelsen (vilket är ganska ovanligt när man har Ida med sig). Och även om vi ätit en hel del goda asiatiska rätter på slutet blir vi nog helt klart tvungna att erkänna att detta stod högt i kurs. Så högt att vi inte kunde låta bli att göra ett nytt besök följande dag. Dock gjorde vi då misstaget att prova något annat från menyn, som egentligen inte var dåligt, men också långt ifrån jämförbart med köttbullarna. 

En annan av höjdpunkterna i Kuta var när vi gick på bio, och inte vilken bio som helst utan "The Premiere". The Premiere syftar här varken till filmtitel eller att det var någon form av premiär, det är den finare och lite dyrare bio salongen. För ca 60 svenska riksdaler får man slå sig ned i en stor och mjuk fåtölj som du mer eller mindre kan tippa till liggande och som om inte det vore nog springer personalen runt och tar upp beställningar från en meny med mat, snacks och dryck som de sedan serverar strax innan filmens början. Faktum är att jag gillade filmen vi såg också, Last Vegas, men såhär dagen efter är det inte utan att man funderar om inte biostolen gjorde sitt till i detta betyg. Ett som är säkert är i alla fall att jag trängts färdigt i Svenska biosalonger...

Att människorna här är ganska offensiva när det kommer till försäljningsmetoder har ni kanske hört. Och att gatuförsäljarna ropar "Hej, huur mår du?" är så vanligt att vi knappt ens märker av det. Men döm om vår förvåning när vi plötsligt hör en kvinna från andra sidan gatan ropa till oss "Hallå, hur mår du? Shoppa här! Billigt, billigt! Smålandspriser!". I en halv sekund undrade vi om vi faktiskt hört rätt innan vi insåg vad det handlade om och skrattandes fortsatte framåt längs raden av gatuförsäljare. 

Vi har hittat stället för dig, Assar!