Surfa på öppet hav

20131031
Nu har vi hittat hem! Stället heter Kuta och ligger på Lombok...

Jag tror också redan att jag kan säga att vi hittat träningsvärken. Gårdagens egna försök att surfa på stranden i Selong Belanak kändes inte alls så jobbigt och jag (Sam) gjorde det stora misstaget att också uttala detta högt... Efter ett par tre timmar i Gerupuk är jag definitivt inte lika kaxig. Att paddla runt på öppet vatten är verkligen något helt annat än att vara på en strand. Men det är också den här känslan som jag har i kroppen just nu som är den allra bästa. Att vara riktigt fysiskt trött är verkligen helt fantastiskt och något vi kanske saknat lite hemifrån (trötta fötter efter att ha gått långt har vi förvisso känt på men det är ändå inte riktigt samma sak). Att vara slut i kroppen efter att ha gjort något man gillar med människor man uppskattar är ännu bättre! 

Att vi hamnade i Gerupuk var faktiskt lite av en slump. Under gårdagskvällen var vi ute och testade en restaurang vi fått tips om, tillsammans med vår nyfunna vän Christof. På Java 2, som den så fint heter (en snarlik Java 1 ligger vägg i vägg så den ska nog få sig ett besök senare den med), käkade vi riktigt schysst lokal mat för en lagom peng när ett par italienare och en kanadensiska slog sig ner vid vårt bord. De lurade senare med oss till en bar vid namn Riviera där partyt för kvällen höll till. Även om vi var ganska slitna var stämningen här på topp med en atmosfär där verkligen alla var välkomna. Det är kanske inte så vanligt som man kan önska att locals och turister sitter blandat vid borden och röjer tillsammans på dansgolvet, men så var det verkligen igår.

Efter en stund dyker två långhåriga, blonda grabbar upp och det dröjer inte länge förrän den ena kommer fram och presenterar sig som Truls från Skåne. Han berättar att han rest runt sedan skidsäsongen tog slut i maj och trots att det mer eller mindre var här han började sin resa är han sedan någon månad tillbaka igen. Det visar sig senare att den andra killen, Hannes (och hans vän Filip som inte var med ut ikväll) är från Falun, några som Truls hittat på under resans gång. Nu hänger de här tillsammans för att detta är "the place to be" sedan en tid och börjar lära känna de flesta på orten. Truls erbjöd oss att hänga med dem ut till Gerupuk för att surfa nästkommande eftermiddag och lovade att hans vän kan fixa både brädor och utlärning till bra pris.

Så trots att Ida var aningen nervös över att surfa på "öppet hav" (utan någon strand att kunna spolas upp på) valde vi alltså att hänga på. Reaktionen på Truls kompis Soup när vi berättade att vi var kompletta nybörjare gjorde kanske inte nervositeten så mycket lugnare och inledningen hade kanske kunnat vara bättre. Efter att fått öva lite på positioner och rörelser på land hoppade allesammans i båten. Stämningen var bra och de märktes att de andra gillade vad de såg när vi närmade oss "Dun Dun". Vågorna såg betydligt större ut än vad de varit på stranden men också mycket långsammare, lugnare och längre. 

Vi hoppade i och paddlade mot stället där vågorna började resa sig. Helt plötsligt ser jag hur en jättevåg reser sig mitt framför och samtidigt som jag noterar hur de andra verkar dyka med sina minibrädor (våra var dubbelt så långa) så tumlas jag iväg som aldrig förr. Och igen. Och igen... Det tog nog minst 5-6 vågor innan jag lyckades komma upp på brädan och paddla mig till sidan och samtidigt ser jag hur Ida tumlar förbi på ungefär samma sätt som jag själv. "Aj, aj, nu är nervositeten infriad minst gånger två" tänkte jag medan jag paddlade efter. Nån minut senare möter jag en skrattande Ida som lyckats ta sig upp på brädan och fått en härlig åktur hela vägen till vågornas slut... 

Mycket paddlande, en hel del tips från Soup och ett gäng försök senare så hade solen gått ner och det var dags att ge sig tillbaka. Och vem tror ni inte hade lärt sig att komma på fötter!? Orättvist säger jag!