Resan till Kuta Lombok

20131029
Vi nämnde nog aldrig anledningen till att vi åkte just till Padangbai i något av de tidigare inläggen, men detta gjorde vi eftersom det är hamnstaden som färjorna för ön Lombok lämnar ifrån, vilket var vårt nästa mål. Vi visste då inte allt för mycket om Lombok annat än att det är en ö med mycket muslimer, ett högt berg (som vi vill bestiga), en hel del bra snorkling och dykning samt några bra ställen för surf nere i söder. Utifrån att vi antagligen kommer kunna hitta både snorkling och berg att bestiga i de andra länderna vi besöker också så kändes surfandet högst prioriterat (i alla fall för Sam). Vi ställde därför siktet i söder på Lomboks Kuta (heter alltså samma som en av surforterna vi var i på Bali).

Från vårt runtresande på Bali hade vi lärt oss att det definitivt inte finns något bättre sätt att ta sig runt på än med motorcykel. Trots den intensiva och lite skrämmande trafiken var vi vid ankomst till Lombok helt bestämda på att hyra en hoj. Dels är priset så oerhört förmånligt och sedan är det alltid lite svårt med shuttlebussar och taxi när man ska till ställen man aldrig varit på och vet väldigt lite om. De kör ofta till hotell och liknande som de samarbetar med och det är lätt hänt att hamna lite avsides eller i en sämre del av orten utan att veta om det. Kanske upptäcker man det först strax innan man drar därifrån.

När vi plockat ut vår Honda Vario hos en uthyrare som verkade seriös och packat om packningen för att få plats på den inte allt för stora cykeln visade det sig att en annan kille, troligen aussie, också skulle till Kuta. Killen som hade ett rejält mörkt, nästan talibanliknande skägg hade kört dit förr och erbjöd sig att visa vägen eftersom det var säkrare att köra flera enligt honom. "We will just go slow and steady through Mataram which has a lot of traffic, until we see the signs for Kuta, then its nice big roads." Det tog dock inte mer än en kilometer innan killen bränt om ett par bilar som vi hade stora svårigheter att ta oss förbi och sedan såg vi inte skymten av honom mer. Men vi försökte göra som han sa och efter en del kryssande i det mycket trafikerade Mataram dök det upp en välbekant gul skylt vid vägkanten. Hungriga som vi var svängde vi av och det visade sig vara ett rejält shoppingcenter där McDonald's låg. Vi parkerade hojen i "motorcykelgaraget" och gick in.

Timingen var nästan optimal för när vi kom ut någon timma senare höll en ordentlig regnskur just på att avta. När vi gick till "garaget" visade det sig dock att vi ställt vår hoj på den absolut lägsta punkten och att regnvattnet som forsat in var ett par decimeter djupt. En schysst indones hjälpte som tur var oss och ett par andra med att vada bort och hämta cyklarna.

Vi kunde således utan några större bekymmer fortsätta vår färd och orientering mot målet. Att både hinna läsa och köra efter vägskyltarna här är inte alltid så enkelt då de oftast sitter mer elller mindre i korsningen och inte allt för sällan bakom ett träd eller åtminstone en gren. Men genom en enklare karta vi fått tag på hade vi ändå en hum om hur vi skulle åka och någon timma senare kunde vi konstatera att vi kommit fram till Kuta. Skapligt ömma i rumpan men vid god vigör.

Kuta på Lombok var verkligen betydligt mindre än vi väntat oss och vi behövde inte leta allt för länge innan vi kunde deala till oss ett schysst rum för ca 70 kr natten.