Kintamani

20131025
I Ubud hörde och läste vi en del om Mt. Batur, en vulkan som är populär att bestiga i gryningen och se soluppgången ifrån. Vi bestämde oss för att vi ville göra detta och trots ganska så bra priser på dagsturer (läs morgontur med upphämtning vid 02-tiden) så valde vi istället att resa vidare norrut och till den närliggande orten Kintamani. Den shuttlebus som vi bokat visade sig vara en taxi helt och hållet för oss och chauffören Marlin var både social och relativt bra på engelska.

Marlin berättade en hel del om Bali, bland annat att ön har runt 3,9 miljoner invånare varav 90% är hinduer (endast 3% av totala befolkningen på 237 miljoner är hinduer, så de flesta håller till på Bali). Den dryga timmeslånga resan bjöd också på mycket fin natur att kika på och strax innan Kintamani stoppade vi på Pineh Colada, ett kafffeplantage med kaffeprovning som Marlins företag sköter. På kaffeprovningen fick vi inte bara prova det lokala Kintamani-kaffet utan också Kopi Luwak som bara finns i Indonesien och Filippinerna. För den som inte känner till Kopi Luwak så är detta mycket exotiskt då kaffebönorna utvinns ur spillningen från ett speciellt mårddjur som käkar endast de bästa kaffebären. Inte så dumt som det låter. Indonesien har bjudit på bra kaffe över huvud taget, däremot har de inte kommit på det där med filter än. Tur nog så har vi tränats hårt i kokkaffedrickandets konst hos pappa Pelle, och lämnar numera alltid sista klunken med sump. Även ett par mycket söta teer och lattesorter inmundigades på Pineh Colada innan vidare färd mot Kintamani.

Eftersom ett företag har ensamrätt på vulkanen Mt. Batur och kräver att alla som går upp gör det med guide gjorde vi en deal med Marlin som till skapligt pris styrde upp både boende, guide för morgonen och senare öven transport vidare till norra kusten och Lovina. Utifrån detta kunde vi när vi kommit fram helt ägna oss åt att utforska närområdet. Vid det här laget är vi ganska trött på stad och kommers och känslan av att traska runt på små gator med fält av chiliodlingar på var sida och fiskande människor i strandkanten var riktigt rogivande.

På Bali och speciellt i dessa omgivningar skulle den obildade lätt kunna tro att detta "Harley Davidson " är någon form av religion eller åtminstone något heligt (det är det ju i och för sig också för vissa...) Du hittar nämligen märket på mer än varannan bil, här och där bland lokalbefolkningens t-shirts samt på lite alla möjliga tänkbara och otänkbara ställen. Trots detta så har ingen av alla de tusentals motorcyklar vi hittills sett ens liknat en Harley Davidson. Före Kintamani hade vi inte sett någonting som inte skulle klassas som en lätt motorcykel i Sverige, men här rullade faktiskt ett par killar förbi på sporthojar, uppskattningsvis runt 5-600 kubik.

Kafferostning 

...och smakprovning 

Något för alla er proffs- och hobbysnickare där hemma 

Lake Batur gav oss ett vackert välkomnande med vulkanen Mount Batur i bakgrunden 

Vårt lyxrum för runt 150 kr natten

Menyn på lokala restaurangen. Även om engelska språkkunskaperna är goda här på Bali lämnar stavningen lite att önska. 10 000 indonesiska rupiah = ca 6 svenska kronor. 

Ett skjul med en ko eller två är en rätt vanlig syn på gårdarna här

Många intressanta och vänliga människor. Här ett killgäng nere vid vattnet som spelade musik och gärna pratade med oss. 

Som en modern version av er kökstavla, (Idas) mormor och morfar. Dessa killar sitter dessutom på en moped. 

Solnedgång med Mt. Batur i bakgrunden