På motorcykel genom Koh Lanta

20131213

Koh Lanta bjöd oss verkligen på ett toppenboende på Andaman Sunflower, vilket vi insåg vår första morgon. En stor, svansviftandes Sankt Bernhard vid namn Teddy mötte oss vid frukostrestaurangen, och det gjorde även boendets ägare, Norman, som erbjöd oss frukost från en icke existerande meny, men vilken frukost sedan! Välfyllda, färska ciabatta (Sam fick stek och aioli...) och "riktigt" kaffe, som Norman uttryckte det. Toast som vi har blivit så vana att bli serverade till frukost var här utbytt till förmån för rostat och helt fantastiskt surdegsbröd. Nästan som att komma hem.

Norman var för övrigt en väldigt intressant och social person. Ursprungligen från Tyskland men uppvuxen i Brasilien och Afrika. Nu gissar vi på att han var runt 50 och sedan länge bosatt på Koh Lanta där han tillsammans med sin fru driver detta guesthouse. Vi märke tidigt att han var väldigt intresserad av världen och politik och det blev en hel del långa och spännande diskussioner när han bjöd in oss (även John och Angela) till sitt bord. Amerika är alltid ett intressant samtalsämne och när vi dessutom hade två amerikanare med oss var Norman naturligtvis nyfiken på deras tankar och syn på allt från Obama och begreppet "Amerikas första svarta president" till den dagsaktuella övervakningen av NSA. Han hade själv ett förflutet som ledare inom bland annat ABB och kunde inte riktigt dölja sin beundran över Obama, utan sa flera gånger till våra amerikaner "if you don't like him, leave him to us".

Efter frukosten tog vi vår motorcykel och gav oss iväg för att se mer av ön. Vi hade hört att Old Town på östra sidan skulle vara värt ett besök och möttes av en mysig liten stadskärna med flertalet restauranger och små stånd efter gatan som sålde färska juicer och fruktshaker.

Det är verkligen en frihet att se ett nytt ställe från motorcykeln (åtminstone för mig som sitter bakom när Sam kör och riktigt kan fokusera på omgivningarna). Att fara fram på nästan tomma vägar med vacker natur åt alla håll, turkost hav och vita stränder som skymtar mellan träd och uppifrån krönen på höga backar, att glida fram på torra grusvägar genom små byar med kor, getter och höns i vägrenen, att mitt i ingenstans se en Coca Cola-lastbil lasta av drickabackar på den minsta

lokala restaurang du kan tänka dig, att kunna stanna till längs vägen där en liten hemmagjord skylt i trä säger "Beach" och en stig leder oss ned till det klara vattnet för ett dopp och en stunds paus från vägarna, att efter solens nedgång rulla mot den night market där vi bland mängder av försäljare och matalternativ lockas till att köpa friterad kyckling, grillspett med fläskkött och thailändska pannkakor som vi äter ståendes på plats till middag.

Koh Lanta är verkligen en ö som föll oss i smaken och med ett trevligt boende och ännu trevligare sällskap blev det ännu en riktigt fullträff.

Fikapaus med utsikt över havet 

Vi påminns överallt om tsunamin

Hittade en bandyplan i Old Town! 

Får det lov att vara ett kryp? (Vi provade inte) 

Våra bungalows by night