Båtresan till Koh Lanta

20131212

Om Koh Mook var en riktig fullträff så var resan därifrån en jackpott. Det tog förvisso emot att lämna ön och vi hade från början också tänkt hinna med en dagstur med snorkling till de andra öarna som tillhör Trang Islands. Detta visade sig dock kosta ganska mycket såvida man inte hittade några fler att dela turen med så vi bestämde oss för att avstå.

När vi bokade resan vidare mot Koh Lanta genom damen vi bott hos fanns det ett par alternativ, men hon gjorde mycket tydligt att den tidigaste avgången var den bästa. Besvärlig som jag är så ville jag ändå veta hur detta kunde komma sig och ifrågasatte det hela lite. Motiveringen att det skulle gå mycket fortare nöjde jag mig inte heller med och efter lite trasslande med kommunikationen lyckades vi få ut att det även ingick snorkling i den senare turen, samt övertyga henne om att vi faktiskt ville åka med denna.

Det här med att få ut kontanter har visat sig svårare i detta annars så turistvänliga land än något annat ställe vi tidigare besökt. Inte heller Koh Mook erbjöd någon bankomat och när vi tidigare varit runt till de större resorterna på ön ville dem inte hjälpa oss då dagskassan varit för liten. I en sista förhoppning att slippa betala med de dollar vi släpat (för att kunna betala visum) tog jag på morgonen en cykeltur till den resort som vi bedömde hade bäst odds för att lämna ut cash. Eftersom inget av hotellen vill lämna ut pengar tycks de hela tiden hänvisa till varandra och först när receptionisten kontrollerat att jag verkligen frågat runt på alla andra ställen gick hon med på att låta mig köpa minsta möjliga summa.

Kl 10.15 blev vi skickade med sidovagnstaxin till samma strand som vi anlänt. Först efter en timmas häng i skuggan dök Kapten Man upp, men då hade vi också fått sällskap av ett par från Alaska, John och Angela. De visste lika lite som oss om när båten kunde tänkas avgå och hade inte alls fått någon info om att det inte var en direktbåt och att resan hade stopp för snorkling etc inplanerat. De tycktes dock ta det hela med ro och hoppade genast i badkläder när vi berättade. Ett riktigt bra drag med tanke på att Man inte kunde ta sin long-tail-eka allt för långt in. Vi alla han bli rätt blöta innan vi var i båten och värst blev det nog för Ida som var lite närmare stranden än oss andra när en av de större vågorna reste sig upp i brösthöjd. Man tog oss till Emerald Cave där vi mötte upp en av de större charterbåtarna och klev på.

Vi hade en riktig toppendag på båten med våra nya vänner. John och Angela som är några år äldre än oss och riktigt erfarna backpackers hade mycket att dela med sig av och John besitter mycket av den där självsäkerheten som gör att man känner sig trygg i hans sällskap. Ibland kanske lite för trygg, för när vi avnjöt vår lunch, en Pad Thai på restaurangen Paradise Lost, Koh Kradan var vi bara sekunder ifrån att missa båten med all vår packning på. Faktum var väl att vi egentligen hade missat den men lyckades vinka in den från stranden igen. Men precis som vi diskuterade när vi väntade på lunchen, skulle vi missat båten hade vi säkert varit framme före den ändå, för när man är med John då finns det mest lösningar och möjligheter.

En annan sak som verkligen fascinerar både oss och de två amerikanerna är hur duktiga thailändarna är på att utnyttja de redan befintliga nätverken och att det borde vara lika självklart i våra länder att en turbåt som denna kan fungera som transport när det finns plats över. Att det tar lite längre tid har knappast någon betydelse om resan bjuder på upplevelser som bra snorkling och chans att få dyka lite från båttaket.

En annan bonus med våra nya vänner var att de besökt Koh Lanta tidigare, så när vi vid ankomst hyrde motorcyklar var det lite som att göra turen med guide.

Några apor passade på att hälsa på båten
när vi passerade mangrove träsket