Manetsoppa

20131127

Den där löpturen jag skrev om i förra inlägget ni vet, den blev av. Det var inte de mest pigga och vältränade benen som släpade oss längs strandkanten bort till flodmynningen och tillbaka, men dom gjorde det.

Ett svalkande bad och en dusch senare började vi leta frukost. Trots flera dagar i byn har vi fortfarande inte lyckats förstå oss på öppettider och dagar. När vi ena dagen gått ut för att äta middag vid niotiden var knappt något öppet och det verkade helt enkelt som att våra sena matvanor var tvungna att anpassas, för att nästa dag gå ut strax efter sju och på flera ställen mötas av att de inte hunnit ställa i ordning ännu... Den restaurang vi ätit frukost på de första dagarna såg nu mer ut som att den slagit igen för säsongen än något annat, trots att säsongen knappt börjat. Vi hör knappast till kategorin med de mest kräsna turisterna, men varken jag eller Ida har lyckats konvertera till att äta ris eller nudlar till frukost ännu så vi gick hela gatan ned för att upptäcka att den enda restaurangen som var öppen var den mitt emot vårt boende (trots flera skyltar hos de andra med "Open 11 AM", och då var detta efter 12...). Detta ställe hade vi alltså ratat just för att de mest såg ut att servera just ris och nudlar, men när vi nu satte oss kom det fram en annan meny. De malaysiska namnen skvallrade inte mycket till oss om vad det var som erbjöds, men med en chansning om att "Roti Canai" kunde vara någon sorts pannkaka eller bröd beställde vi in varsin. 

Under vårt letande efter mat mötte vi också ett gäng surfare som vi stött på tidigare. En svensk kille, Robert, berättade att de varit ute på morgonen och åtminstone hittat någon våg, så vi bestämde oss för att pröva själva under eftermiddagen. Vågorna såg helt okej ut när vi kom ner på stranden men vattnet var grumligt och det dröjde inte speciellt många minuter innan Ida fick syn på den första djävulsvarelsen. I försöken att ta sig ifrån denna fick handen och benet sig en bränna och efter det tycktes monstrena ploppa upp lite här och var. Tack vare brädorna tog vi oss ändå skapligt helskinnade ur denna manetsoppa, men surfsuget var ganska bortbränt... 

Det är inte bara maneter som gillar Idas ben... 

Det gäller att se upp, här finns apor lite varstans!