Emerald cave

20131211
Det var nog tur att vi hade så höga förväntningar på dagens utflykt för annars hade den kanske inte blivit av, och vad hade vi inte missat då, vilket äventyr det blev! Trots att Idas förkylning fortfarande hägrar gav vi oss ändå ut på havet men i en dubbelkayak så att jag skulle kunna sköta merparten av paddlingen. Avfärden blev aningen senare så att hostande kunde få lugna ner sig och någon gång kring lunchtid började vi färden mot Emerald Cave.

Även om vi fått några andra smultronställen utritade på kartan var det ju ändå denna väl omtalade lilla oas som var huvudmålet. Morakot Cave (som den tydligen också heter enligt skyltarna utanför) är alltså en grotta, delvis under vattnet vars inre delar för länge sedan rasat in vilket skapat ett "rum" kanske runt 100*100 meter stort, utan tak och numera med en fin strand och en hel del växtlighet. Men då bergsväggarna runt om är riktigt höga är det enda sättet att ta sig in genom den ca 80 meter långa tunneln, antingen med sin kayak då tidvattnet är lågt eller simmandes när det fyllt upp grottan lite för mycket. Allt detta hade vi alltså blivit informerade om på förhand, men att delar av grottan är så mörk att det är fullkomligt omöjligt att se någonting alls utan någon form av ljuskälla hade ingen sagt. Detta blev alltså ett ganska snopet uppvaknande för oss när vi tagit oss hela vägen dit (ungefär halvvägs runt ön), bundit kajaken och simmat ca 25 meter in i grottan för att upptäcka att vi simmat rakt in mot en vägg och något som verkade vara en T-korsning, men med ett mörker som närmast beskrivs som svarta ridåer åt båda håll. Det lät lite på det mullrande ljudet som att det kunde vara åt vänster vi skulle men utan att veta om det fanns flera gångar och med tanke på stigande tidvatten kunde vi nästan inte göra annat än att simma ut igen.

I detta läge kändes det också aningen surt att vi lyssnat på rådet att ta oss hit på eftermiddagen för att just undvika det sällskap vi nu skulle behöva. Enligt vad vi fått berättat för oss är det tydligen så att charterbåtarna verkligen ligger uppradade i kö här mellan kl 9 och 13 och vid denna tidpunkt, närmare tre på eftermiddagen var vi alltså helt ensamma. Vi vägrade hur som helst ge upp och väntade en stund i kajaken i förhoppning om att det skulle dyka upp någon, vilket det också gjorde. En familj kom paddlande ur grottan med sin lilla gummijolle och lånade snällt ut sin ficklampa så att vi i sista stund kunde paddla in en sväng med kajaken innan tidvattnet blev för högt (och konstatera att det var höger man skulle ta i korsningen). Medan vi tog oss in kom dessutom en större charterbåt dit så vi kunde inte låta bli att också simma in ett tiotal meter bakom dem och deras lampor för att kunna spendera lite mer tid på detta coola ställe.

Otåliga som vi är orkade vi ju definitivt inte vänta på att dessa turister skulle samla sig i sitt led med flytvästar och påbörja färden ut igen så vi bestämde oss för att återigen pröva utan lampa, men nu med lite mer kunskap om vad som väntande och i motsatt riktning förstås. Jag är i efterhand ganska glad att vi inte provade att simma längre in utan lampa första gången, för dessa ca 25 meter i komplett mörker (vi kunde inte ens se våra egna händer, kanske har vi ätit för lite morötter på slutet...) var nog så läskiga även efter en del rekognosering.

Varken äventyret eller mörkerupplevelserna tog slut i tunneln som man skulle kunna tro. Paddlingen vidare runt ön tog verkligen sin tid. Lite tuffare motvind och stopp för energipåfyllning resulterade i att solen helt kröp ned under horisonten någon gång när vi var halvvägs hem. Mörkret kommer allt som oftast fortare än man kan ana på dessa breddgrader och sista delen av vår dagsutflykt var även den en mycket ljusfattig men spännande upplevelse, studsandes på havets vågor. 

Mäktiga klippor och fantastiska vyer runt hela ön

En vacker liten strand som vi hade helt för oss själva 

Emerald Cave från insidan!