Ida & Sam i Asien: Bildbomb från Krabi

20131219
Jag tror säkert vi skrivit det förr, kanske mer än en gång, men skillnaden mellan att hamna rätt och fel på en ny destination är verkligen total, och i Krabi vill jag verkligen påstå att vi hamnade rätt. Kanske har vi Idas mage att tacka då den vid ankomst inte alls var sugen på att springa runt och kolla in läget och checka lite priser så som vi ofta gör. Den ville ha första bästa och den hotade med tömning...

Att det senare visat sig att vi kanske kunnat bo för halva priset spelar liksom inte så stor roll om valet står mellan ett ställe dit folk kommer för att möta likasinnade. På Pak-Up hittade vi inte bara folk att prata med, flera av dem var också precis som oss där utan allt för mycket på "Att göra-listan" och öppna för förslag. Sånt som lätt gör att en bokad natt blir till fem.

Andrew Deagon, ingenjören från San Francisco (ursprungligen LA) var den vi hookade upp med först. Från gång till annan är det rätt skönt att hitta folk som inte riktigt räknas in i den regelrätta kategorin backpackers. Självklart är det super att få tips på allt ifrån nya resmål till maträtter, men dessa backpackers tenderar nämligen att ha historier allt för lika varandras och även vår egen förstås så utbytet blir ofta ganska ytligt och inte så stort. Med Andrew som egentligen varit på jobbresa till Shanghai och passade på att ta en vecka ledigt i Asien för att besöka Thailand hade vi istället hur mycket som helst att prata om. Denne blott 26-åriga amerikan hade verkligen en imponerande karriär bakom sig och mer än en gång försökte vi får honom att bara berätta lite mer (för mycket) om det superhemliga koncept/produkt han och Morse project håller på att ta fram. Det faktum att företaget ägs och drivs av den svenske Skype- och Kazaagrundaren Janus Friis gör att även vi anar en sensation framåt sommaren.

Om det är något amerikanerna generellt är duktiga på så är det att socialisera, Andrew var inget undantag för den regeln och nästan oavsett plats eller situation hittade vi nya bekantskaper i hans sällskap. Holländaren Jos raggade vi upp på väg upp för de 1237 trappstegen (kändes mer som 3000...) till Tiger cave temple och när det visade sig att också han bodde på Pak-Up var han given medlem i gänget. Det var nog kanske inte Jos förtjänst att vi klarade strapatsen på dryga 40 minuter men han tillförde mycket skratt och humor och tempot var nog fullt tillräckligt för oss andra oavsett (vart sjutton tog konditionen vägen?).

Inför det som skulle komma att bli vår sista heldag i Krabi lyckades vi inte bara lura Andrew att stanna en extra dag utan även ett finskt studentpar, Max och Emilia, som vi hittade på vårt rum. Efter en hel del trasslande med alla prospects och hangarounds till vårt gäng kom vi till slut iväg på en båttur till Buddha-, Tup- och Chicken Island. Som ni förstår var det ett inte helt ostrategiskt val att avsluta vistelsen vid havet i södra Thailand med lite sol och bad när vi nu ryckt pekfingret ur rumpan och klickat till oss en flygbiljett norröver...