Gott Nytt År

Från Chiang Mai i Thailand önskar vi er alla ett gott nytt år! Här är det redan 2014. Vi firade in det nya året med att tända khom loy och titta på mäktiga fyrverkerier över staden. 

Kram från Ida o Sam

Chiang Mai

20131222
Chiang Mai är verkligen en stad, inte en storstad i klass med Kuala Lumpurs citypuls, men fortfarande betydligt närmare en storstad än vad vi sett på länge. Det insåg vi så snart vi klev av flyget på flygplatsen, som var betydligt större än den lilla i Krabi (mer resa tillbaka i tiden har vi inte gjort på länge, inga digitala infotavlor, analog våg att väga in bagaget på och skapligt kaos vid gaten när passagerare till alla destinationer måste köa precis framför för att inte riskera att missa sin avgång).

Vi hade förbokat boende på ett hostel och efter transport med en röd songthaew (små taxibussar med två sittbänkar, påminner om fängelsetransporterna i amerikanska filmer) från flygplatsen till night market, som skulle ligga i närheten av The Living Place Guest House, lyckades vi efter lite trixande hitta rätt. Det faktum att stadens gratiskartor uppenbarligen har placerat norr till vänster på kartan gör det till lite mer utmaning.

Vårt boende blev väl, trots sina 91,8% rating, inte någon riktig lyckträff för vår del. Ett riktigt hippieställe där folk gärna spelar musik och trots skyltar som ber gästerna att vara tysta efter 23, högljutt festar vidare. Väggar och golv i tjocklek med papper gör väl också sitt till (okej papper var möjligen en överdrift, men att man kunde se när lyset var på i de andra rummen i väggvinklar och att det satt förbudsskyltarna för att hoppa på de sviktande golven överallt är faktiskt helt sant). 

Aree som driver hostlet är däremot väldigt vänlig och hjälper gärna med tips på restauranger, vägbeskrivningar och att boka in oss på olika aktiviteter. Det i kombination med våra svårigheter att hitta ett vettigt boende i denna stad gjorde att vi ändå förlängde vår vistelse här med flera nätter.

Chiang Mai är (som så många andra städer här i Asien) fullt av tempel och det är också de som räknas till de största sevärdheterna. Själva har vi börjat bli rätt trötta på tempel vid det här laget, men har ändå hunnit med att besöka två, ett på promenadavstånd i "Old Town" som är själva stadskärnan, och ett på berget Doi Suthep, dit vi tog oss med motorcykel.

Storstäder är ofta svåra att få grepp om, de upplevs opersonliga och är inte helt enkla att hitta i, och Chiang Mai är inget undantag. Vi vet inte riktigt vad som räknas till centrum, och har svårt att förstå oss på dessa food night markets, var de finns olika kvällar och vilka tider vi bör gå dit. Vi hittar inga riktiga backpackerkvarter och det tog flera dagar innan vi sprang på någon form av bargata. Än har vi dock inte givit upp hoppet om staden som nästan alla har rekommenderat. Nu väntar dessutom djuräventyr deluxe. Tror ni det är någon som är exalterad?

Billiga fruktjuicer och shakes finns överallt i staden 

Fiskspa, kittlas ordentligt! 

Jag har skaffat mig ett par nya byxor med elefantmönster

Bildbomb från Krabi

20131219
Jag tror säkert vi skrivit det förr, kanske mer än en gång, men skillnaden mellan att hamna rätt och fel på en ny destination är verkligen total, och i Krabi vill jag verkligen påstå att vi hamnade rätt. Kanske har vi Idas mage att tacka då den vid ankomst inte alls var sugen på att springa runt och kolla in läget och checka lite priser så som vi ofta gör. Den ville ha första bästa och den hotade med tömning...

Att det senare visat sig att vi kanske kunnat bo för halva priset spelar liksom inte så stor roll om valet står mellan ett ställe dit folk kommer för att möta likasinnade. På Pak-Up hittade vi inte bara folk att prata med, flera av dem var också precis som oss där utan allt för mycket på "Att göra-listan" och öppna för förslag. Sånt som lätt gör att en bokad natt blir till fem.

Andrew Deagon, ingenjören från San Francisco (ursprungligen LA) var den vi hookade upp med först. Från gång till annan är det rätt skönt att hitta folk som inte riktigt räknas in i den regelrätta kategorin backpackers. Självklart är det super att få tips på allt ifrån nya resmål till maträtter, men dessa backpackers tenderar nämligen att ha historier allt för lika varandras och även vår egen förstås så utbytet blir ofta ganska ytligt och inte så stort. Med Andrew som egentligen varit på jobbresa till Shanghai och passade på att ta en vecka ledigt i Asien för att besöka Thailand hade vi istället hur mycket som helst att prata om. Denne blott 26-åriga amerikan hade verkligen en imponerande karriär bakom sig och mer än en gång försökte vi får honom att bara berätta lite mer (för mycket) om det superhemliga koncept/produkt han och Morse project håller på att ta fram. Det faktum att företaget ägs och drivs av den svenske Skype- och Kazaagrundaren Janus Friis gör att även vi anar en sensation framåt sommaren.

Om det är något amerikanerna generellt är duktiga på så är det att socialisera, Andrew var inget undantag för den regeln och nästan oavsett plats eller situation hittade vi nya bekantskaper i hans sällskap. Holländaren Jos raggade vi upp på väg upp för de 1237 trappstegen (kändes mer som 3000...) till Tiger cave temple och när det visade sig att också han bodde på Pak-Up var han given medlem i gänget. Det var nog kanske inte Jos förtjänst att vi klarade strapatsen på dryga 40 minuter men han tillförde mycket skratt och humor och tempot var nog fullt tillräckligt för oss andra oavsett (vart sjutton tog konditionen vägen?).

Inför det som skulle komma att bli vår sista heldag i Krabi lyckades vi inte bara lura Andrew att stanna en extra dag utan även ett finskt studentpar, Max och Emilia, som vi hittade på vårt rum. Efter en hel del trasslande med alla prospects och hangarounds till vårt gäng kom vi till slut iväg på en båttur till Buddha-, Tup- och Chicken Island. Som ni förstår var det ett inte helt ostrategiskt val att avsluta vistelsen vid havet i södra Thailand med lite sol och bad när vi nu ryckt pekfingret ur rumpan och klickat till oss en flygbiljett norröver...

Andy

Jos

Krabi bjöd oss på några ordentliga skyfall, här under middagen på en night market 

Andy, Max, Emilia och Sam lunchar i sanden på Buddha Island