How to make new friends

20131022
Efter fyra nätter i Kuta kändes det att det var dags att dra vidare. Vi gillade stället, men med så mycket folk och trafik överallt var det inte lätt att få en lugn stund. Vart vi skulle dra härnäst visste vi dock inte. Inte annat än att vi ville utforska Bali mer. Och det var ungefär i samma veva som vi började inse att stället vi bott på hittills kanske inte var så fantastiskt ändå. Stort och svalt rum är värt en hel del, men atmosfär som gör att vi träffar nya människor slår ändå högre. Atmosfären på Gong Corner handlade mer om den högljudda vattenpumpen och fläktarna som gjorde ordentligt med ljud i den helkaklade restaurangen och tillika uppehållsrummet.

Nu hade ingen talat om vart vi absolut måste åka och våra försök att hitta konkreta svar på internet (med kass uppkoppling) gav inga vidare resultat. Vi tog oss ut på stan istället och efter att ha besökt ett par turistbyråer hade vi snart bussbiljetter till Ubud. Dock blev det språngmarsch tillbaka till hotellet för att hämta packningen då sista bussen för dagen gick bara 30 minuter senare.

Shuttle bus-turen som inte kostat oss mer än 50 000 rupiah per person (ca 30 kr) var ganska skumpig och varade i inte fullt två timmar. Den innebar dessutom en hel del att titta på (för vissa, andra sov förstås). Väl framme hookade vi upp med Mel från Brisbane som råkade avslöja att hon bokat in sig på ett hostel till riktigt bra pris, inte allt för långt bort. Även Nick från San Francisco hakade på.

15 minuters promenad till Happy Mango Tree lät oss se både apor och solen som gick ner över risfälten. Kontrasten mot Kuta är stor, och det gröna landskapet som mötte oss la sig som ett lugn över dessa numera storstadsvana backpackers. Lyckan fortsatte då vi knep de sista sängarna på vandrarhemmet. Kvällen tillbringades sedan tillsammans med våra nyfunna vänner. Först på en av de för staden kända dansshowerna (läs teater), som ingen av oss förstod speciellt mycket av, sedan på en lokal indonesisk restaurang som såg billig ut men visade sig vara ganska dyr för oss västerlänningar. Rätterna var nämligen så små att det direkt fick bli en omgång till. En varsin kall Bintang intogs sedan på hostlets balkong medan vi blickade ur över risfälten och löste de flesta av världens problem in på småtimmarna.