Orten där man inte håller hand

20131020
För er som inte känner till vår resplan kan vi nu meddela att vi befinner oss på Bali. Trots flera goda råd om att undvika Kuta (turistort nära flygplatsen) valde vi ändå att boka ett par nätter där. Lite för att vara säker på att hinna checka in på kvällen, men också för att spara lite på det bästa. Att åka runt och längta tillbaka dit vi var först låter inte som någon optimal strategi.

Men faktum är att vi gillar Kuta. Med svenska mått riktigt billigt. Stort och fint rum med egen toa och AC för 120 kronor natten, ett mål mat för runt 12 kr och att hyra en motorcykel en dag kostade inte mer än 30 kr + bensin för runt 4 kr/l. (Att bli stoppad av polisen landade tyvärr på hela 100 000 rupiah = 60 kr då vi orutinerat nog inte hade några mindre sedlar på oss.) Stranden som ligger på rimligt avstånd bjuder dessutom på näst intill optimala vågor för nybörjarsurf. (Dröjde max 20 minuter innan Sam inte längre kunde nöja sig med att titta och en bräda var hyrd).

De två dagarna som nu blivit till tre har vi också ägnat åt att utöka garderoben lite, vilket var ganska så välbehövligt. Vi kan också konstatera att det var ett rätt bra val att vänta med att inhandla kläder tills vi var på indonesisk mark. Två klänningar för totalt 70 kr hade inte varit lätt att hitta i Hong Kong, och definitivt inte Oakley-shorts för 150 kr.

Att folk generellt inte gillar denna ort har troligen att göra med att det är oerhört turistigt. Och skapligt trångt dessutom. Trafiken är ständigt tät här och liknar för det mesta en enda lång kö. Trottoarerna (om det finns några) är dessutom så trånga att det är mer eller mindre omöjligt att gå i bredd.

Vi tackar Teddy och ljusens stad för denna gång

20131017
Hong Kong är verkligen en fascinerande stad. En verklig mix av asiatiskt och västerländskt. Här är vi inte längre några rockstars som folk försöker få ett foto av på gatan. Men priset vi får betala är också lite högre. Billigaste käket du hittar här är nog Big Mac & Co för en tjuga, i övrigt är det ganska så nära svenska priser. Det vi hittat som är lite billigare här är elektronik. Den Electronics Market som Teddy tog oss med till var ungefär som att gå in i ett fysiskt Deal Extreme (för er som känner till denna fantastiska nätbutik), som även har en del märkesprodukter. Hade vi bara haft möjlighet hade vi nog handlat MYCKET här, nu fick vi nöja oss med reseadapter för ett par tior, några  kablar och adaptrar och ett USB-minne. Men när vi inte kunde handla något själva blev det desto lättare att lura på Teddy både nytt objektiv och Bluetooth-högtalare...

Men Hong Kong har också annat att bjuda på. Till skillnad från alla de skyskrapor vi inte har hemma är många av dem här också beklädda med lampor av olika slag. Så en eller ett par gånger varje kväll kan man slå sig ned i närheten av Avenue of Stars (en asiatisk version av Hollywoods Walk of Fame) och kika på en ganska magnifik ljusshow där de olika lamporna blinkar och bildar mönster i takt med musik. Att ta en av alla retro taxi (att slå sig ned i baksätet på en av de gamla Toyotabilarna liknar mest att åka limousin) upp till Victoria Peak kan också starkt rekommenderas. Magnifik vy över staden och en solnedgång som inte går av för hackor. Att ha någon som Teddy med sig i Hong Kong kan också betyda att man blir berövad på sin Guide de Michelin-oskuld. Brottsplatsen i detta fall var en nudelrestaurang vid Victoria Peak men det var inte så hemskt som det låter. Med en ordentlig skopa av den bästa kryddan (hungern) var finsmakarlökarna på topp och ätpinnarna lindade nudlar som aldrig förr (till och med Idas, trots kyparens försök att byta ut dem till bestick). Att det sedan bara kostade oss drygt 40 svenska riksdaler per person gjorde inte saken sämre.

Efter en natt på Hong Kongs flygplats och dess hårda men bekväma väntstolar ska vi nu checka in och börja vår resa mot varmare breddgrader. Hörde att det hade blivit kallare hemma?

Do you have what it takes?

20131015
Ett av resans verkliga delmål är nu avklarat! Svårt att säga om det är bäst att ha det framför eller bakom sig egentligen. Skapligt pirrigt att sitta och se andra ta sig an utmaningen, å andra sidan var själva flyget rätt härligt, och vansinnigt snabbt! Men man hinner ändå tänka en del på fem sekunder...

Ja, det är alltså världens nu högsta (kommersiella) Bungy Jump som vi igår tog oss över till Macau för att genomföra. Vi kom till Macau Tower ganska så sent på eftermiddagen och trodde nog risken var rätt stor att vi var för sent ute. Och mycket riktigt så var vi bland de sista som fick hoppa för dagen, men vi gjorde det!

Plattformen man kastar sig ut från sitter alltså så högt som 233 meter över backen och under det fria fallet som varar i uppåt 5 sekunder hinner man nå upp i en ungefärlig hastighet på 200km/h. 

Detta låter kanske som något man verkligen skulle vilja föreviga, dock har företaget som håller i det hela, Aj Hackett, helt lagt beslag på möjligheten och tar runt 750 svenska för ett USB-minne med film och foton från hoppet. Då vi redan spenderat ett helt gäng dagsbudgetar på denna adrenalinkick, valde vi därmed att avstå.

Toaletter och missförstånd

20131013
Efter att ha avslutat förra inlägget med en antydan om att toaletter i Hong Kong kan vara väldigt små så är det nu dags att ge stadens skithus en liten upprättelse. Toaletter verkar nämligen i allmänhet säga en hel del om välstånd och ekonomisk situation och mycket riktigt var toaletten på vårt första boende i Hong Kong en av de mindre vi varit på. Men, det var fortfarande en vattenkloset som man sitter på, väldigt lik den vi är vana med hemma där både avföring och papper spolas ned illa kvickt. I 2000-talets värld kanske det känns som att detta borde vara givet men så är inte fallet. I Kina fick aldrig papperet spolas ned och de offentliga toaletterna var allt som oftast av ståvariant som bäst kan liknas med ett hål i golvet. Den mest extrema upplevelsen hittills hade Ida när hon i sällskap av en fransyska letade på tjejtoan på en bar i Peking, varpå fransyskan utbrister "You haven't seen this before!". Ida, som trodde sig veta vad det handlade om svarade världsvant "Is it a hole in the floor?" -" No, this is worse". Det visade sig att de fem "hålen" som fanns här var uppradade brevid varandra utan några som helst bås eller väggar imellan.

I Hong Kong tvivlar vi starkt på att vi hittar något liknande. Även här går det att hitta hål i golvet på vissa offentliga toaletter, men allt som oftast finns åtminstone en västerländsk sitt-variant i båset intill. Vad som är att föredra kanske låter självklart, men då asiater som Teddy så fint uttryckte det "ofta verkar hoppa hopprep när de kissar" kan det som ni förstår vara idé att kolla en gång extra innan du bestämmer dig.

Nog om dass. Efter att Max guidat oss genom Lai Kwai Fong (bardistrikt) under kvällen och natten har vi nu efter en något basic frukost till slut får tag på Teddy. Det visade sig att den mailadress vi försökt kontakta honom med var utdaterad och endast används sporadiskt. Han hade dessutom helt missuppfattat när vi skulle komma och räknade inte med oss förrän i slutet av månaden. Tur för oss då att han inte hittade några billiga biljetter till Japan för denna helg...

En räddare i nöden

20131012

Inte mycket av denna resa har varit planerat i förväg, men en av de saker som vi verkligen räknat med var att bli guidade i Hong Kong av Teddy (Sams klasskompis från gymnasiet som nu pluggar i staden). Vår brist på internetuppkoppling under Kinavistelsen (bland annat på grund av strömavbrottet) gjorde att vi inte förrän dagen innan fick iväg något mail till honom för att meddela vår ankomst (flygbiljetten bokades även den dagen innan). Men då vi vid ankomst till flygplatsen i Shenzhen fortfarande inte fått någon respons från Teddy tog vi istället kontakt med Max som på torsdagen flygit till Hong Kong för att förnya sitt visum. Det var därför Max som mötte upp oss och vid Harbour city, nära Nathan Road i Tsim Sha Tsui.

Eftersom vi inte bokat något boende på förhand tog Max med oss till det bland backpackers legendariska Chungking Mansion. Det är ett ganska gammalt hus efter den stora gatan Nathan Road med 16 våningar där bottenplan och kanske en våning till består av små shoppar, lite likt de copy markets vi varit på tidigare. De andra våningarna huserar rum åt gissningsvis uppåt 40 olika vandrarhem av olika storlek och standard. Men troligen är det inte den stora mängden hostels som gjort det legendariskt, utan snarare gamla rykten och skrönor om att folk helt gått upp i rök när de bott här. Vår egen uppfattning efter ca en halvtimmas sökande efter boende är att detta kanske inte är helt konstigt trots allt. Planlösningen, men som är olika från plan till plan, med alla dess små gångar och trappor åt olika håll, samt flera hissar som bara stannar på "sina" våningsplan liknar inget annat än en labyrint.

Vi bytte på grund av detta strategi, och valde istället att gå ner till bottenplan och se så turistiga ut som möjligt för att få lite erbjudanden från någon av alla de som försöker sälja allt du kan tänka dig, inklusive boenden. Vi fann dock inget i vår prisklass och det hela slutade med att vi gick till ett av grannhusen, Mirador Mansion, som påminner mycket om Chungking, men med betydligt generösare utrymmen och trevligare planlösning. Efter lite prutande var vi 400 Hong Kong dollar fattigare, men så hade vi ett schysst rum för natten. Att Sam var tvungen att ha ben och fötter utanför dörren när han skulle gå på toa hade mindre betydelse.

Trafiken i Kina

20131012
Är man uppvuxen med att diskutera fordon och trafik mer eller mindre hela sitt liv är det kanske inte helt konstigt att man inte kan undgå att göra en liten analys av trafiksituationen när man kommer till ett nytt land. Trots erbjudande om att låna elcykel för att ge sig ut i hetluften på egen hand baseras denna guide enbart på en del taxi- och tuktukåkande samt en hel del iakttagelser till fots.

Med aningar om vad vi kan tänkas få uppleva i resten av Asien skulle jag nog inte säga att trafiken i Kina är speciellt extrem, men en del av de situationer man ofta ställs inför är lite intressanta.

Om du ska ge dig ut på gatan bör du betänka följande:

• Kontrollera din tuta - den behöver du nämligen i mer eller mindre varenda korsning, passerande av andra fordon i filerna brevid eller när det helt enkelt är så att andra trafikanter kommer nära. 

• Vänta inte vid vänster sväng - vill du korsa över mötande filer behöver du inte vänta tills det är fri lejd, se bara till att använda ditt signalhorn och eventuellt även blinkers så blir det mötande bilars uppgift att runda dig, även över på fel sida... 

• Bli inte förvånad när du möter en moped - cyklar och mopeder får nämligen mer eller mindre köra hur de vill, bara de tar sig fram.

• Lita aldrig på övergångsställen - att den gröna gubben lyser betyder inte att kusten är klar, mopeder, cyklar och ibland även bilar kommer ändå. Ibland kan det faktiskt vara enklare att gå rätt ut i gatan någon helt annanstans, bara ta fil för fil. Och då givetvis inte de filer som är ritade i gatan utan det som ser ut att vara filerna som hägrar för tillfället.

Om ni kommit levande ur detta har ni säkerligen också noterat att nästan varannan bil är en... *trumvirvel* Volkswagen! Även Audi, BMW, Mercedes, Ford, Chevrolet, MG, Citroen och några asiatiska märken syns till bland myllret av för oss helt okända kinesiska(?) bilar. Efter runt 10 dagar av spanande har vi nu också sett 4-5 volvobilar!

Ovilliga, men söta

20131011

Då vi valde bort Beijing zoo, samt insåg att de (vad vi trodde väl tilltagna) 17 dagarna i Kina inte var tillräckligt för att hinna med ett besök på Pandareservatet i sydvästra Kina, kan ni ana min (Idas) stora förtjusning när Max berättade att det fanns ett Panda conservatory (läs djurpark) i närheten av Xi'an. Vi tog med oss vårt värdpar (eller snarare tog de med sig oss på bussar och via skyltar med kinesiska tecken, omöjliga att tolka för oss västerlänningar) för ett besök på onsdagen.

Pandorna var dessvärre inte mycket till showdjur, men vi fick en glimt av dem genom fönstret där de satt i sin bur och mumsade bambu. Något ovilliga, men fantastiskt fina djur!

Parken, som nog hade haft sina glansdagar för flertalet år sedan, bjöd på mer än pandor till min fortsatta förtjusning. Golden monkeys (här snackar vi showdjur!), röd panda, gamar, björnar och snöleopard är bara några av de djur som fick dela på vår uppmärksamhet denna dag.

Vidare hann vi även med en nudellunch tillagad på gatan och en mindre bergsbestigning, med desto mäktigare utsikt, innan vi åter satt på bussen mot Xi'an. Många kilometer till fots även denna dag, och jag tror att vi körde slut på våra värdar då de slocknade direkt vi kom hem.