Solbränd i Asien, del 1

20131027

Det blev tydligt att vi varit duktiga på att akta oss för solen tidigare (läs duktiga på att sova på förmiddagarna), för den lätta solbränna vi hittills hade byggt upp var inte mycket till skydd under snorklingen. I och med att allt gick så fort blev det ingen tid över till att fundera på att smörja in sig. Att solen tar bra i vattnet det visade sig med besked i går kväll. Framförallt min (Idas) baksida var riktigt grillad, och jag tror det gjorde ont i Sam bara av att se allt utom de kritvita bikiniavtrycken lysa rött. Nåja, vi lär oss av våra misstag och förhoppningsvis behöver det inte bli en "Del 2" av detta inlägg.

Lite ömmande skinn hindrade oss dock inte från att hoppa upp tidigt för att ta en båt ut i soluppgången med förhoppning om att få se delfiner. Vår guide hade sagt att det var väldigt bra tillfälle nu när det är lågsäsong på Bali (vilket även märks på priser på restauranger och boenden) och att det inte skulle vara så många båtar ute. Då det sedan visade sig att vi säkert var 30 båtar kan man ju undra hur det är under högsäsong... Vi fick i alla fall se våra delfiner efter en stunds letande och de är väldigt fina och lekfulla djur. Inte helt lätta att hinna fånga på bild däremot. 

Efter frukost på hotellet lämnar vi nu Lovina som inte var särskilt intressant som stad och rullar vidare mot Padangbai på östkusten.

Snorkling vid Menjangan Island

20131026
Vi befinner oss nu i Lovina, på Balis norra kust, där tanken var att prova på att snorkla (första gången för en något nervös Ida).

Vi bokade en tour genom en av många turistinformationer i staden och plockades upp av en buss strax efter 08 på morgonen. Efter utprovning av utrustning kördes vi och ett helt gäng andra snorklare och dykare till Menjangan Island ca 1,5 h väster om Lovina, vilket ska vara det bästa stället längs norra kusten. 

Upplägget var lite bristfälligt och när båten väl stannade vid korallrevet gick det väldigt fort. Ingen genomgång alls utan bara fort på med utrustningen och hoppa i vattnet. Detta i kombination med rätt ordentliga vågor runt båtarna blev ingen drömstart. Ovanan med både simfötter och snorkel samt känslan av att inte kunna andas genom den gav en viss klaustrofobi som inte gjorde det lättare. Sam som är som en fisk i vattnet klarade sig dock fint och ganska snart insåg vår ledare att jag (Ida) behövde hjälp för att komma igång och få in tekniken i lugn och ro. Med gemensamma krafter gav de mig instruktioner och goda råd, och när "paniken" väl la sig gick det ju faktiskt att andas även under vattenytan. 

Vi simmade bort mot korallrevet som skulle rundas under denna session och så snart undervattensvärlden visade sig i cyklopet försvann allt obehag och nervositet och det vara bara så häftigt! Detta är svårt att beskriva i ord (och utan bilder) men det är som en dörr som öppnas till en ny värld. Helt fantastiska växter olikt allt ovan vattenytan och fiskar i alla möjliga färger, former och storlekar. En timmes utforskande av havets liv gick väldigt fort och snart var det dags för lunchpaus på ön innan pass nummer två. Då kördes vi ut till ett annat, lika fantastiskt rev och med lika fantastiskt undervattensliv. Förutom mängder med vackra fiskar och några sjöstjärnor lyckades Sam se svärdfisk och jag såg en stor sköldpadda!

Mycket nöjda med dagens äventyr valde vi att äta middag på ett riktigt coolt café utsmyckat med bilder på Nelson Mandela, Gandhi och Che Guevara och där personalens jobbkläder bestod av t-shirts med "Human rights"-tryck. Menyn berättade att överskottet på detta ställe, som vi tyvärr ej minns namnet på, gick till att stötta lokala familjer och föreningar. Till vår förvåning började de lämpligt nog att spela Abba när vi kom in. I Europa är vi vana att få höra både Abba, Roxette och Ace of Base, men det har varit lite mindre av det här i Asien. Ytterligare några timmar senare var det dags för oss att delta i firandet av Sams morbror Ulf på hans 50-årsfest, via Skype förstås då festen tyvärr inte var förlagd på Bali.

Mt. Batur

Det är något lite kittlande och förväntansfullt över att bestiga ett nytt berg. Jag antar det är spänningen av att man inte helt säkert vet vad som väntar. Att kliva upp mitt i natten för att bestiga ett berg är näst intill magiskt.

Vägen upp mot Mt. Batur var till en början ganska så lätt. Ficklampornas ljuskäglor svepte över de breda stigarna av vulkansand utan allt för mycket stigning. Landskapet öppnade sig mer och mer ju närmare vi kom bergets fot och man kunde verkligen se hela stigen av ficklampor som långsamt rörde sig uppför bergssidan. Det var fortfarande riktigt mörkt när vi började den riktiga stigningen, då de breda stigarna blev allt smalare och sanden byttes mot grus och sten.

Det syndes tydligt hur de pigga benen på vår guide Yono verkligen kämpade för att hålla ned tempot på de lätta stegen som nästan studsade från sten till sten i den allt svårare terrängen. I takt med att det blev allt ljusare hade vi dock inga problem att hålla jämna steg då vi verkligen inte ville missa att fotografera soluppgången från toppen. Det holländska paret som utgjorde den andra hälften av gruppen hade dock inte lika lätt att hänga med och vi fick nöja oss med att ta bilder från den första toppen. Vilket också var helt fantastiskt! Otrolig utsikt över Lake Batur, Mt. Agung och hela vägen till Lombok.

Både vi och holländarna var dock övertygade om att vi ville fortsätta till toppen och efter intag av frukost (banantoast och vulkaniska ägg) där fortsatte vi vår vandring runt vulkanen. Detta var också den bästa biten av äventyret. Fantastiskt vackert att se (och känna) de varma ångorna från vulkanen i morgonsolenens motljus. Men det gäller att inte bli allt för tagen av den vackra omgivningen och tappa koncentrationen då stigen är smal och slingrig, bitvis bara ett par decimeter bred med brant sluttande bergssidor på var sida om vår gångväg.

Väldigt nöjda med att ha gjort denna bergsbestigning kom vi ca fem timmar senare tillbaka till vårt boende, med ett kvitto på att vi också är i ganska bra form jämfört med många andra turister som gick upp på Mt. Batur denna morgon.

Kintamani

20131025
I Ubud hörde och läste vi en del om Mt. Batur, en vulkan som är populär att bestiga i gryningen och se soluppgången ifrån. Vi bestämde oss för att vi ville göra detta och trots ganska så bra priser på dagsturer (läs morgontur med upphämtning vid 02-tiden) så valde vi istället att resa vidare norrut och till den närliggande orten Kintamani. Den shuttlebus som vi bokat visade sig vara en taxi helt och hållet för oss och chauffören Marlin var både social och relativt bra på engelska.

Marlin berättade en hel del om Bali, bland annat att ön har runt 3,9 miljoner invånare varav 90% är hinduer (endast 3% av totala befolkningen på 237 miljoner är hinduer, så de flesta håller till på Bali). Den dryga timmeslånga resan bjöd också på mycket fin natur att kika på och strax innan Kintamani stoppade vi på Pineh Colada, ett kafffeplantage med kaffeprovning som Marlins företag sköter. På kaffeprovningen fick vi inte bara prova det lokala Kintamani-kaffet utan också Kopi Luwak som bara finns i Indonesien och Filippinerna. För den som inte känner till Kopi Luwak så är detta mycket exotiskt då kaffebönorna utvinns ur spillningen från ett speciellt mårddjur som käkar endast de bästa kaffebären. Inte så dumt som det låter. Indonesien har bjudit på bra kaffe över huvud taget, däremot har de inte kommit på det där med filter än. Tur nog så har vi tränats hårt i kokkaffedrickandets konst hos pappa Pelle, och lämnar numera alltid sista klunken med sump. Även ett par mycket söta teer och lattesorter inmundigades på Pineh Colada innan vidare färd mot Kintamani.

Eftersom ett företag har ensamrätt på vulkanen Mt. Batur och kräver att alla som går upp gör det med guide gjorde vi en deal med Marlin som till skapligt pris styrde upp både boende, guide för morgonen och senare öven transport vidare till norra kusten och Lovina. Utifrån detta kunde vi när vi kommit fram helt ägna oss åt att utforska närområdet. Vid det här laget är vi ganska trött på stad och kommers och känslan av att traska runt på små gator med fält av chiliodlingar på var sida och fiskande människor i strandkanten var riktigt rogivande.

På Bali och speciellt i dessa omgivningar skulle den obildade lätt kunna tro att detta "Harley Davidson " är någon form av religion eller åtminstone något heligt (det är det ju i och för sig också för vissa...) Du hittar nämligen märket på mer än varannan bil, här och där bland lokalbefolkningens t-shirts samt på lite alla möjliga tänkbara och otänkbara ställen. Trots detta så har ingen av alla de tusentals motorcyklar vi hittills sett ens liknat en Harley Davidson. Före Kintamani hade vi inte sett någonting som inte skulle klassas som en lätt motorcykel i Sverige, men här rullade faktiskt ett par killar förbi på sporthojar, uppskattningsvis runt 5-600 kubik.

Kafferostning 

...och smakprovning 

Något för alla er proffs- och hobbysnickare där hemma 

Lake Batur gav oss ett vackert välkomnande med vulkanen Mount Batur i bakgrunden 

Vårt lyxrum för runt 150 kr natten

Menyn på lokala restaurangen. Även om engelska språkkunskaperna är goda här på Bali lämnar stavningen lite att önska. 10 000 indonesiska rupiah = ca 6 svenska kronor. 

Ett skjul med en ko eller två är en rätt vanlig syn på gårdarna här

Många intressanta och vänliga människor. Här ett killgäng nere vid vattnet som spelade musik och gärna pratade med oss. 

Som en modern version av er kökstavla, (Idas) mormor och morfar. Dessa killar sitter dessutom på en moped. 

Solnedgång med Mt. Batur i bakgrunden