Happy Mango Tree

20131024
Vandrarhemmet som Mel tog oss till var verkligen en fullträff. De två planerade nätterna i Ubud blev tre, först och främst på grund av den hindusitiska festivalen som gjorde att i princip alla billiga transporter bort från staden var inställda. Men när man bor så bra som vi gjort de senaste dagarna känns inte detta som något missöde. Snarare är det slumpen som hjälper en att hitta rätt.

Happy Mango Tree drivs av ett holländskt par (om det är på grund av dem det kryllar av holländare här eller vice versa har vi inte klurat ut ännu) och är precis det som hittils varit svårt att hitta på Bali. Ett riktigt vandrarhem. Ett ställe som erbjuder dorms, så att man till ett bra pris kan få välja att ligga och svettas ikapp med andra resenärer i ett delat rum. Oftast i våningssängar, även kallat bunk beds. På Happy Mango Tree var dessa gjorda helt i bambu, och ganska annorlunda mot dem vi är vana med, men riktigt komfortabla.

Byggnaden, eller rättare sagt de ihopbyggda byggnadsverken som vandrarhemmet huserar i är inte helt lätta att beskriva, men tillsammans med läget intill risfälten, fiskar i dammarna och infångade ormar i små terrarium liknas det bäst vid en oas. Till Idas stora förtjusning är oasen också hem åt ett helt gäng små ödlor som springer efter väggarna.

När vi kom till Happy Mango Tree var det alldeles nyöppnat (varit öppet i ca tio dagar) och även om inte allt är fullständigt färdigställt (inga safety lockers insatta och elen i vårt rum var aningen tillfälligt dragen), så måste man ge ägarparet en eloge för det coola ställe de fått till. Restaurangen och baren serverar dessutom precis det backpackers vill ha och grannhotellet har en pool man kan få plaska i mot en avgift på ca 12 kr. I kombination med den inställningen till service och kunder som holländarna har (hjälper alltid till oavsett vad saken gäller och när de själva har fullbokat hjälper de ibland dem som står utan rum för natten att pruta på de närliggande hotellen) så är vi tämligen säkra på att detta kommer bli ett av Balis absolut populäraste hostel. Kom ihåg vart ni hörde det först...

Monkey Forest

20131023
Förutom mängder av tempel och flertalet museum, är en av huvudattraktionerna i Ubud "Sacred Monkey Forest Sanctuary", ett område med tre gamla hinduiska tempel som numera även agerar hem åt stadens apor. Som i sin tur lockar turister likt oss två till att besöka detta ställe. Med ett inträde på ca 12 kronor per person kan vi knappast låta bli. Aporna välkomnade oss redan utanför entrén och ju länge in bland templen vi gick, desto fler blev de. Efter att ha läst varningsskyltarna om apornas oberäkneliga beteende var det inte helt utan nervösa steg vi tog oss framåt. Naturligtvis dröjde det inte länge innan en av dessa såg sin chans och studsade upp på mitt (Idas) huvud, läskigt men ganska ofarligt. Samma apa passade även på att jaga pojkvännen som inte helt vill erkänna att han sprang runt som en galning... 

Efter en stund utan ytterligare incidenter la sig dock oron och vi kunde istället roas av apornas påhitt, som att stjäla flaskor från besökarna (och sedan visa flertalet dryckesmetoder) eller bli matade med bananer och jordnötter. De är helt klart fyndiga små varelser, och lyckades underhålla oss i flera timmar. De små babyaporna på bara några veckor är inte heller helt osöta då de klamrar sig fast i en trygg famn, eller springer omkring och hittar på bus likt de äldre familjemedlemmarna.

Ubud

20131022

Efter en god natts sömn i Happy Mango Tree's Bambu Bunkbeds, (trots avsaknad av AC, nätterna här är betydligt svalare än på södra Bali) var det dags för oss att se vad Ubud hade att erbjuda. Strax innan uppstigning hade vi sett Mel (Australiensiskan som lurade med oss hit) sticka in huvudet för att se om vi var vakna. När vi klev upp var dock både hon och Nick borta. En liten besvikelse då vi verkligen gillar våra nya vänner. Mel var vi ganska så säkra på att få se igen då vi visste att hon bokat flera nätter, men Nick, filmaren från staterna, hade nog redan checkat ut. Nick tillhör den lilla skara av backpackers som föredrar att flyga, och hans resplan var minst sagt intensiv. En eller ett par nätter på varje destination innan han hoppade på ett nytt plan till någon ny spännande destination i Asien. Faktum att det kan vara ganska så vettigt att "flygluffa" här. Biljetter för att ta sig mellan öarna är ibland till och med billigare än de långsammaste färjorna, speciellt om du kan tänka dig att ha någon veckas framförhållning, och ses för det mesta som ett säkrare alternativ än båtarna som tyvärr ofta håller ganska låg standard.

När man går runt i Ubud är det svårt att inte slås av att det nog stämmer det där dom säger om att mer än varannan byggnad på Bali är ett tempel. Om inte annat har i princip vartenda tomt ett eget mini tempel, och däröver står det tempel som är i samma storlek som husen på ungefär var femte tomt. Just nu när vi är här håller man också på att förbereda sig för en form av festival eller firande av gudarna, så både tempel och gator är oerhört utsmyckade. Detta utöver alla de vanliga små askar med olika blommor, frukt och rökelse som man med speciella ritualer ställer vid tempel och på trottoaren varje morgon...

Ubud är samtidigt oerhört turistigt, med många hotell och restauranger. Trots detta är priserna rätt höga här, speciellt när det kommer till att äta, och ofta så höga att priserna alltid skrivs utan skatt och service avgift i menyerna. Ett av Lonely Planets tips vid namn "Kafe" var dock väl värt ett besök. Hela stället hade en stark ekologisk profil och det är nog kanske det första av de turistiga restaurangerna vi varit på där vi känt oss lite som det svarta fåret. Runt om oss satt diverse olika eko- och veggohippies...

En annan restaurang vi verkligen gillade var en pizzeria i närheten av vandrarhemmet som vi efter en del velande slog oss ned på tillsammans med Mel och Piotr, en polsk kille vi också hittade på hostlet. Efter ganska lång tid av mestadels asiatiskt krubb, med undantag för McDonald's i Hong Kong, så kändes det ganska så fint att hitta något lite mer likt det vi då och då äter hemma. Med stor förvåning och fascination hittade vi dock något på menyn som minst sagt kändes främmande både i erfarenhet och fantasi. Pizza med jordgubbar och vaniljglass. Dessvärre var alla runt bordet allt för hungriga för att våga sig på detta wild card, och vi fick tyvärr aldrig uppleva denna skapelse.

Vackra omgivningar 

Vem behöver en kombi? 

Trottoarer i Ubud - när de är som bäst

Kafe 

How to make new friends

20131022
Efter fyra nätter i Kuta kändes det att det var dags att dra vidare. Vi gillade stället, men med så mycket folk och trafik överallt var det inte lätt att få en lugn stund. Vart vi skulle dra härnäst visste vi dock inte. Inte annat än att vi ville utforska Bali mer. Och det var ungefär i samma veva som vi började inse att stället vi bott på hittills kanske inte var så fantastiskt ändå. Stort och svalt rum är värt en hel del, men atmosfär som gör att vi träffar nya människor slår ändå högre. Atmosfären på Gong Corner handlade mer om den högljudda vattenpumpen och fläktarna som gjorde ordentligt med ljud i den helkaklade restaurangen och tillika uppehållsrummet.

Nu hade ingen talat om vart vi absolut måste åka och våra försök att hitta konkreta svar på internet (med kass uppkoppling) gav inga vidare resultat. Vi tog oss ut på stan istället och efter att ha besökt ett par turistbyråer hade vi snart bussbiljetter till Ubud. Dock blev det språngmarsch tillbaka till hotellet för att hämta packningen då sista bussen för dagen gick bara 30 minuter senare.

Shuttle bus-turen som inte kostat oss mer än 50 000 rupiah per person (ca 30 kr) var ganska skumpig och varade i inte fullt två timmar. Den innebar dessutom en hel del att titta på (för vissa, andra sov förstås). Väl framme hookade vi upp med Mel från Brisbane som råkade avslöja att hon bokat in sig på ett hostel till riktigt bra pris, inte allt för långt bort. Även Nick från San Francisco hakade på.

15 minuters promenad till Happy Mango Tree lät oss se både apor och solen som gick ner över risfälten. Kontrasten mot Kuta är stor, och det gröna landskapet som mötte oss la sig som ett lugn över dessa numera storstadsvana backpackers. Lyckan fortsatte då vi knep de sista sängarna på vandrarhemmet. Kvällen tillbringades sedan tillsammans med våra nyfunna vänner. Först på en av de för staden kända dansshowerna (läs teater), som ingen av oss förstod speciellt mycket av, sedan på en lokal indonesisk restaurang som såg billig ut men visade sig vara ganska dyr för oss västerlänningar. Rätterna var nämligen så små att det direkt fick bli en omgång till. En varsin kall Bintang intogs sedan på hostlets balkong medan vi blickade ur över risfälten och löste de flesta av världens problem in på småtimmarna.